Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Rusthållarens Hinke, söm stoderade säj fördärfvader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jaså, svarade Kalle på en fråga af mig, han vell veta
hvar rusthållarns Hinke ligger å hur dä ble mä honom
te sist?
Jo bevars, han ligger jämte far å mor å annat storfolk ve
den östre gafvelen, fast ingen begriper mä säkerhet hur dä
gått te, för där kostar dä tie reksdaler, å där va inte så
möcke söm en kan knyta i en slipesten ätter Hinke när han
la sin ske te torres. Å hans svågrar di svor på båa två, att
utöfver kista å svep å klocker, å så jorölet förstås mä tjufira
åkedoner, kostade de inte på an ett öre.
Dä säjs, förstår säj, att moran i Åbron, klockarns Katrina,
han vet, söm hade nå’t i ongdomen mä Hinke, stucket tian
te grafven i näfven på körkevärden i smyg för att hennases
ongdomsblomma skulle få joras blann di store; å kärleken ä
en unnerlig ting te å va enveten in i dä sista, så omöjlitt ä
dä ju inte.
Allri har ja sitt en mänska gå så illa vilse här i världen,
söm Hinke, utan att hvasken höckfärd äller kortlappar äller
kvennfolk äller dä våta vatt mä om å fördärfva henne. Vesst
söp han te dä sista, dä gjore han, men då va dä allaredan
rent ur spåret mä an, så dä gjore han, söm han sa en gång
när han skeckade mäj te gäskivarns, »för å glömma».
Märkelitt hva dä brännevinet duer te allting!
Oxhannlare-Schvän han tar sju stora supar hvar oxmötesda för å bätter
»kömma ihåg» hur kommersen den går.
Ja tror att rusthållarns Hinke rent å stoderade säj
fördärfvader. Inte för att där inte va bå kveckhet å scharni i
pajken; men en kan tänka säj att den söm ändå ä utå bonne
födder å inte sitt nån lärdom hemma i stuan, å ä förveten
på allt söm ä nytt å högt å obegripelitt, han förtar säj lätt
när han kömmer te ett så’nt där undervisitet, där di ska
utreda och kartebelägga bå himmel å jor å dä söm ä mett
emellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
