- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
462

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Rusthållarens Hinke, söm stoderade säj fördärfvader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Dä ä i alla fulla fall en dum höckfärd utå rika bönner
att deras pajkar ska stodera å komma i doktors- å
häradshöfdingelära å ble prostagesäller, för rätt när dä löckas söm
bäst så ä dä i alla fall ingenting å ge sina barn när en går
hädan; men ett halft mantal ä ett halft mantal antingen en
lefver äller dör, å ä ett täckdike redit lagdt, så gör dä sin
tjänst långt sen näfvarna, söm lagt ’et, ä multnade i
körkegårn.

— Men vetandet, kunskaperna, de stora sanningarna,
Kalle?

— »Gussfruktan ä vishetens begynnelse», å ä den å rätte
sorten, så räcker den te metten å slutet mä. En bibel fås
för en reksdaler, men hemma i Skogen har vi redt oss mä ett
tjufiraskellingstestamente i all vår ti.

I förstningen geck dä galant i storskolan för Hinke. Ja
räknade seffrerna i hättan på an å dä ena året sto där en
trea, men året ätter en femma.

— Nu har di vesst märkt messte på Henrik? sa ja å pekte
på hättan. Men då grinade han å sa:

— Ja har hoppat öfver en klats, förstår Kalle.

Sen hoppade han inte öfver nåra klatser mer, män om
somrarne hoppade han bå jämnt å gärna öfver stenmuren te
klockarebostället.

Di va ett par granna mänsker bå klockarns Katrina å han,
å att dä va väl mällan dom, dä kunne en blinn käring se på
hunnra alnars håll. Di spelade å di sjönge å di anturade
säj, söm ongdom brukar, å sutte i backarna å tittade på
hinannra när han skulle göra säj äranne ut i marken för å läsa
gräs å sätta utländska namn på blommerna.

Sen ble han så pass lärder, så han slapp nummer i hättan
å feck kvestar å bla i stället.

— Hva ska dä därna märka för? sa ja då te
rusthållaremoran, söm svarte:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free