Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Enskiftet i Skrukeby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Dä enda vore om du, söm inte har så bra hus, velle
sälja när du bler för gammal ...
— Tack ska du ha; men ja ä födder här, å gräbban
tänker säj te å dö här.
— Ja, då vete sjöttan, du Johan ...
— Grufva däj inte, Kalle! När ja så att dä va abslutt
mä utflöttningen, löfte ja gräbban te min kusins here, söm
ä handlare å inte ligger så möcke ätter dä jordiska, utan
låter bror sin ta gubbens hemmane.
Då reste sig Kalle, välte snusbussen öfver till andra sidan
af munnen och sa:
— Jaså, ja dä va ingen dum vurn dä heller. Då får ja
tacka för bå’ mäj å heren å desse trettitvå åren vi har
kamperat ihop här framme i byn, Johan.
— Hälsa heren å Johanna, sa Johans Lena.
I detsamma kom Stafva in med en kaffebricka och sa:
— I än väl inte värre okontanta än i kunnen ta er en
köpp innan I gån.
— Ja vet allri ...
— Sitt ner, Kalle! Vi ä väl byamän å i samma läserote,
fast dä inte bar säj mä barnagiftet, tyckte Johan.
— Skaa va dä i alla fulla fall, för ja va glaer ve gräbban,
söm om hon vatt min ejena, mente Kalle.
— Dä kan ju inte hjälpas. Dä ä en höjare makt, söm
rår. Dä va väl di inte va hopakömna innan dä härna skeftet
köm på, sa Lena andäktigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
