Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - När far tröt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klockan half fem kom lillgräbban, lade hö i båsarna och
i häcken till den bruna märren, som hette Stjärna och var
född på Brogård för sexton år sedan. Men Stjärna, som
väntade husbonden och aldrig väntat förgäfves i sexton år,
nafsade nervöst i timotejen, trampade oroligt af och an i spiltan
och tittade förvånad ut genom dörren.
Och med undantag af de alltid oförståndiga ungnöten och
en »marknadsko», som inte varit i Brogård mer än de två
räpparna sen Mickelsmässe, vände allt »fäet» sina filosofiska
pannor efter lillgräbban med ett ogillande »Mu-u-u-uh».
Fjäten i skog och mark hade allt sen i höstas blifvit
tyngre och tyngre för Ola, och de sista dagarna så tunga, att
han tagit sig en del »småmack» före i vagn- och vedbod i
stället, satt tre nya »bränder» i harfven och en ny gafvel i
gödselkistan samt tjärstrukit den store oxvagnen.
Äfven i dag hade han i rätt tid satt fötterna på
stugugolfvet, men benen ville inte bära Ola, fast han var blifven
liten och mager. Han försökte två gånger med samma
resultat. Att det värkte i lederna betydde nu mindre.
Han låg där och kippade efter andan, som en trofast
kamp, hvilken för första gången stupat framför lasset i
uppförsbacken. Så försökte han en gång till, men när det inte
gick, sa han:
— Sissa lella, ja har råkat ut för ett stollastöcke, så ja
vinner inte röra mäj. Maran har vesst reet mäj äller hur dä ä.
Skecka ut lellgräbban å mårronsyssla i fähuset.
Så blef han liggande där dag efter dag. På
söndagseftermiddagen kommo byamännen dit och äfven
komministern, alldeles okallad, för Ola satt i kyrkorådet. De frågade
alla hur han hade det.
— Tackanes! Unnantagandes att ja har så’n värk i leerna
så ja knappt kan ligga stella å att dä gör ondt när ja drar
annen te mäj, har ja dä rektitt rart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
