- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
525

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - »Vankelmod bor under de liljekullar»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Han hade väl så f—n heller; det är väl min flicka,
skulle ja tro, muttrade gamle konduktören vresigt.

Jag kunde inte låta bli att le åt detta faderskärlekens
förtviflade försök att hålla sin älskling fast.

— Åhja, jag vet nog hur det går, om hon håller i sig,
fortfor gubben och suckade; och att min glädje är slut, det
finge nu så vara, men hvem kan svara mig för att inte
flickungen har växlat in på fel spår, hvem vet om det blir till
Marias egen lycka!

— Två unga hjärtans rena kär...

— Slidder sladder, herre! »Unga hjärtan» ha visat fel
millioner gånger här på jorden, ha brunnit för Per och Pål
och Elin och Lina därför att de stort ingen annan sett eller
kommit att vara ihop lite för ofta. Det är inte så kontant
precis allt hvad »unga hjärtan» få för sig.

Gubben satt och smackade på sin pipa en lång stund
och såg ond ut. Jag höll nästan på att gå min väg, då han
plötsligt tittade upp och frågade:

— Minns ni den unga fröken, som stod i tidningarna för
sexton år se’n, som trillade ut genom kupédörren i
Stentorpasjön när tåget var midt på bron?

Nej, det mindes jag inte.

— Liksom om inte gamle Blomdahl skulle fått lära sig
att stänga en kupédörr ordentligt! Fy tusan, det kryper i
mig af ilska bara jag tänker på det där usla förhöret på
—ts station. Nej, ser herrn, det var återigen ett kvinnfolk,
hvars hjärta rusat in på rasande spår.

— Hoppade hon ut själf?

— Ja, min själ gjorde hon så, eftersom haspen låg på
dörren och där ingen var i kupén, som kastade ut henne.

— Åh, hur gick det till?

— Se så, ska han inte ha sin historia i dag med, så
ledsen jag är! Nå, lika godt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free