Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - En ko på banan - När tåget gått ut fiån stationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hållande väl fast i det dyrbara förklädet med ena handen,
föll hon på knä och lät den andras magra, bruna fingrar
smekande fara öfver kons röda, blodbestänkta hud.
— Grimla lella! Grimla lella! snyftade hon och grät ännu
stridare då vi satte i gång.
En ska inte undra så mycket öfver att inte de fattige »ha
känslor som bättre folk». När de ha råd till att ha ett hjärta
så ha de det nog, de också.
— Men det var fasligt, hvad ni togo er god tid midt ute
på linjen, herr Blomdahl?
— Jaha, som sagdt, man fjäskade inte så rysligt då; en
öfverkörd ko var då för tiden en stor händelse — »Grimla»
var visst den fjärde i Sverige — och inte var det heller så
många tåg då att passa upp med vid stationerna. Huru länge
tror herrn för resten vi stodo där?
— Å, en styf halftimme åtminstone.
— Elfva minuter. Precis elfva minuter. Se det går alltid
undan vid järnvägen, äfven vid ett blandadt tåg, som — står
stilla; jag expedierade också ett bantåg fortare på den tiden
än jag pratar nu på gamledar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
