Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - En bröllopsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inte heller är det så godt när man bor på landet att
beräkna så man kommer alldeles lagom till stationen. När
ingeniör Armstrång var ensam, hade han på en tid börjat att
alltid komma en stund för tidigt.
— Jag menar att klockorna på Älghamra ä rent rasande
blifna, sa han då till gamle häradsskrifvare Jansson nere på
perrongen.
— Kom med upp till mig så länge, få vi se om Ella har
något att bjuda på, sa häradsskrifvarn.
Och det måtte gubbens vackra dotter visst haft, ty ibland
glömde ingeniören sig kvar där hela dagen och lät tågen gå
som de ville. Nå, de flesta af hans resor voro då inte så
värst angelägna, och fröken Ella hade ett par ögon, djupa
och blå och milda, som nog kunde hålla en karl kvar.
Månsson, stationskarlen, sa, att när Älghamrakusken kom
körande för att hämta vid stationen, kom hon alltid ut på
altanen till gubbens hus vid stationstorget. Kom då
ingeniören ensam och reste förbi, då nickade hon och log och stod
där som en herrans ängel, så att ibland var han rent inte
mänska att åka förbi, utan måste upp och hälsa. Men kom
där mamseller och kappsäckar och bråte, då blef hon likblek
och gick fort in i rummen igen.
Då, på en gång som man vänder en hand, blef ingeniör
Armstrång stadig och ordentlig, reste sällan bort och då alltid
till ett och samma ställe, en liten station nere i Skåne, där
han hämtades af kusk med vapen i knapparna och på slutet
också af en fröken, som nästan var ett barn ännu, men
likväl en af de fagraste kvinnor jag skådat, mörk som han själf,
med blixtrande, svarta ögon och likväl en hy lika vacker som
Marias där, fast hon är som en lintotte i hufv’et.
Detta var på hösten i September. Nästa vår var allt
klart, och en kväll i början af Juni stod ingeniör Armstrång
som brudgum med den vackra fröken som fru vid armen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
