Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - En bröllopsfärd - All right!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes hängifna hjärta, för att gifva henne döden; det sköna,
blonda hufvudet, det rosiga anletet, de ljusa flätorna lågo
där oförstörda, nästan obesudlade, såsom hade hon slumrat
in i fadershemmets bädd.
På Gustaf Armstrångs bröllopsdag! Under de hjul, som
förde brudparet hem till sin drömda lycka ...
Det finnes två slags fruntimmer, ser herrn; det ena slaget
är som vattnet, hvilket piskas af stormen, rifves upp i djupet
och står i fradgande skum, för att snart återigen visa en jämn
och glittrande yta; det andra är som kristallen den fina, som
endast har två val: att blixtra i skönhet och att krossas i
smulor, och dem skall man inte resonnera för mycket med,
om man ej håller af dem såsom yppersta klenoden i eget hem.
Den unga, sköna bruden stod vid det sargade stoftets
sida, och tår på tår rullade nedåt de darrande kinderna,
medan de mörka ögonen stodo stelt fästa på fröken Ellas ansikte.
— Ingenting skall kunna utplåna detta hemska minne från
vår bröllopsdag, snyftade hon. Hvilken gräslig olyckshändelse!
Så ung och skön och ljuf! Kände du henne, Gustaf?
— Ja ... något litet, min älskade ... mumlade Gustaf
Armstrång, blek som döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
