Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - Frun själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min lika ärligt menade förklaring, att jag denna härliga
sommarnatt skulle ha mig en bädd genom fru Holms försorg,
med öppen rätt för henne dels att debitera den fullkomligt
efter godtycke, dels att för ändamålet tillita hjälp af vänner
och väns vänner, bekanta och obekanta, ordningsmakt eller
själasörjare. Kunde den sistnämnde åt mig upplåta sakristian
att sofva i, ställde jag i utsikt någon mindre prydnad för
templet såsom tacksamhetsbevis.
Mitt tydliga allvar imponerade slutligen på fru Holm.
Efter något hviskande borta i närmaste rumsdörr med en
yngre kvinnoröst, sa hon slutligen:
— Herrn ska få ligga i min dotters bädd.
Missförstående några sekunders tystnad, vållad af
öfversvallande tacksamhet, tillåd hon förklarande:
— För si, ja tar flickan in till mig. Var snäll å gå ett
slag på kyrkogården midt emot, medan vi byta om lakan.
Fröken Holms jungfrubur befanns vara mycket nätt och
saknade fönster på grund af en tidigare tillvarelseform som
vedkontor.
En modern skolhygieniker, som i lärosalen vill ha vissa
kubikmeter (eller hur det är?) luftrum åt hvarje litet fattigt
barn, af hvilka de flesta i hemmet ha en luft så bastant att
man kan skära den i skifvor med knif, skulle knappast ansett
en människa på 130 kilo logerad där.
Soffan, däri det flärdlösa lägret var redt, var ock rätt
liten, med ett ord: jag kunde knappast tillräckligt prisa fru
Holms kloka omtanke att taga sitt barn in till sig.
När jag på morgonen steg upp med hjärtat fylldt af
tacksamhet och kroppen drypande af svett, knackade fru Holm
på dörren och uttryckte den förhoppning, att jag dels sofvit
godt, dels icke därunder förgätit att enda utgången var genom
hennes och flickans rum. Hade jag någon åstundan att
blanda mig i vimlet på den lilla stadens boulevarder, voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
