Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - En objuden gäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle vara trefligt och bra alltsammans, att en häst och en
fjädervagn skulle gå häremellan så ofta jag ville, att hon
hört att jag skulle vara en så präktig människa, att hon var
så glad för att jag såg så snäll ut, att jag skulle skaffa två
vaktmästare, för de kände inga, att allt skulle vara
rundligt och godt och att hon hoppades jag inte hade några
förhinder.
När hon pratade och skrattade och klappade mig och
hoppade omkring mig, var det precis som om där kommit
mera sol i rummet och som om jag hört ett helt tjog
sångfåglar. Di sa ju att han var alldeles galen i henne, och hur
kunde han väl vara annat! Om jag så lofvat mig till
landshöfdingen samma dag så hade jag rest till Berga i alla fall.
Det var den älskligaste kvinna jag någonsin sett.
Vi pratade en tjugo minuter ungefär, men innan vi slutat
kom ingeniören. Han bar sig åt som om han kommit minst
från Australien och inte sett henne på tre år, ändå jag visste
att de varit gifta i fyra. När de sen foro nedåt gatan, smög
han armen om hennes lif och jag tyckte där stod rent som
en kvast af ljus och glädje och kärlek efter vagnen.
Där fanns ingen i staden, som inte tyckte om herrskapet
Elflinds, men där fanns heller ingen, som inte ryckte på
axlarna och smålog, då deras namn nämndes. Det kom sig
af affärerna, ser ni. Alla sa att di var som ett par barn,
ingeniörens, styrde och ställde det tokigt och gingo en säker
ruin till mötes midt under det de smektes, skämtade och
kalasade.
När jag kom dit ut var frun så glad åt sina sjuhundra
kulörta lyktor i trädgården och alla andra trefliga
anordningar, att hon tog mig om lifvet, kramade mig hårdt och
jublade högt.
Men på åkrarna stod grödan förfärligt dålig och en af
pigorna sa att de hade fjorton hästar, men bara fyra kor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
