Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - Hvad var det med brudgummen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagen efteråt, fast hon var åtti år och hade rysligt ondt af
gikten.
Och så hade baronen, som ändå var rik och hade
respengar, så snällt sagt, att »det får bli alldeles som mamma
önskar». Tänk, att bli kallad »mamma» af en riktig baron
med herregods och allting! Men jag unnade henne det, för
hon hade i all sin tid varit en reel människa, kamrerskan.
Och så vidt jag förstår, talade kamrern riktigt bra inne
vid bordet, och sa att hanses Ida kom visserligen från ett
enkelt hem och hade inga högborna anor, men att hon hade
både hufvudets och hjärtats bildning, och det måtte jag bäst
veta var sant, som bott alldeles snedt emot fröknarna
Svenssons port och sett den rara tösen slinka in i deras pension
i åtta års tid. Och så var där, förstås, som vanligt med
traktaten efteråt, men det bästa af allting, och ’Skärtrös’ och två
andra likörer.
Så vid niotiden fick jag lof att gå för att se efter så
fiskhandlare Jönsson, den slarfven, kommit ordentligt med
humrarna till gamla fröken, som skulle ha frukosten dagen efter,
som jag också skulle laga till. Har han sett fiskhandlare
Jönsson nere vid stationen? En liten, otäck, rödhårig karl
med blå näsa, som går och inte ser nykter ut vid hvartenda
tåg? Men den gången hade han hållit ord, och jag gick
hem och lade mig, nöjd och belåten, fast litet trött, som en
alltid blir på sådana dar.
Men på morgonen när jag kommer till gamlafrökens,
ligger hennes Lina framstupa på köksbordet och gråter, så hon
kan ta ner taket.
— Människa, säger jag då, kattrackarn har väl inte blett
innelåst i källarn med den kalle kalkonen?
Då snyftar mänskan:
— Harre Jösses, här blir ingen frukost eller en lugn da’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
