Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - En middag, som aldrig blef äten - Afskedsfesten hos ingeniör Ljungblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då kunde jag inte hålla mig utan sa:
— Kära, goa direktörska, det är väl lika illa att det är
barnens och deras pappas namn; men hvad ska vi nu i alla
fall göra med all denna välsignade maten?
Men det fick jag intet svar på, och vet inte ännu i dag
hvart alla de rara gudsgåfvorna togo vägen, för där var
mycket, som inte dugde att gömma. Nog räddade Sjöberg och
den andre vaktmästaren inte så lite, och Sjöberg sa till mig:
»Fru Holm», sa han, »ta förning med sig hem, för betaldt
för denna da’n får hon aldrig.»
Men jag tog inte mer än två hjärpar, några bakelser och
en stor skifva af vinskinkan, och med det gick jag direkt till
fru Svensson, vaktmästarns fru på cellfängelset.
— Är det sant att rannsakningsfångar få hålla sig med
egen mat, goa fru Svensson? sa jag.
— Ja, det är det visst, det, goa fru Holm, sa fru Svensson.
— Tag då detta och göm till den stackars direktörn
tills han blir så pass, så han vill ha något i sig. Det är
af hans revisionsmiddag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
