Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - Afskedsfesten hos ingeniör Ljungblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlofningskalas, hvarpå värden bad honom veta hut och kastade
sitt champagneglas i hans ansikte så att det blödde och han
kom ut i köket för att tvätta af sig.
Jag blef så rädd, så knäna di skalf.
— Åbäka sig inte! Ännu ä dä väl ingenting! sa köksan.
När Amanda kom ut, var hon så full, så hon knappast
kunde stå, och ref ned och slog sönder så mycket hon räckte.
När glacen stod på bordet, tog jag mina pengar i
spegellådan, för då tyckte jag att jag inte behöfde vara kvar i
detta syndens näste längre, men i detsamma trängde
ingeniörens röst, lugn och klar och skarp, ut genom dörren. Det
lät precis som om han varit riktigt nykter igen, och jag vet
inte hvad det var, som dref mig in i serveringsrummet ett
tag för att lyssna.
Många bra predikanter har jag hört i mina dar, men
aldrig maken till tal. Bitvis var det så syndigt och hädiskt,
så en kunde rysa in i själen; men ändå var det som ett
nödrop från en förtviflad ande, och så på slutet var det rent
som ett farväl, inte för tillfället eller för dagen, men som om
de aldrig skulle träffas mer. Men inte var där många, som
voro så pass, så de fingo något sammanhang af det hela.
Morgonen därpå var ingeniör Ljungblad försvunnen. Han
brukade ofta resa bort utan att säga ifrån, men ingen af hans
hufvudbonader, intet af hans öfverplagg saknades, intet hade
han tagit med sig. På hans skrifbord lågo bref till hans
tjänarinnor med hvar sin lifräntebok och ett par
hundrakronor kontant, ett bref till värden med hyran och ett annat
bref till borgmästaren, hvari blott stod, att han inte trodde
sig ha några skulder, men om det fanns någon, som han
glömt, torde hans dyrbara lösbo mer än väl förslå att betala
med. Börs, ur och nycklar lågo på samma bord. Inte ett
ord om, huruvida han var lefvande eller hvart han tagit
vägen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
