Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - Afskedsfesten hos ingeniör Ljungblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man sökte öfverallt i hela sta’n, i skogen utanför och
draggade i sjön, men fann inte ett spår af den försvunne.
På fjärde da’n erkände Amanda att hon inte på hela tiden
efter middagen haft reda på nyckeln till vinkällaren, och man
skickade efter en smed, ty en aflägsen släkting till den
försvunne hade kommit och ville se om huset.
När dörren gick upp, studsade man tillbaka för en vidrig lukt.
På golfvet låg ingeniören död med en utbrunnen lykta
bredvid sig, och i bröstfickan på sin rock hade han ett bref. Ja,
han kan läsa det här tidningsurklippet själf, medan jag går
ut i köket ett slag.
Brefvet lydde så här:
»Till mina offer och medsyndare!
När slantarna tryta, lämnar man krogen och lekstugan,
och detta är just hvad jag nu gör, ty något annat har lifvet
inte varit för mig.
Men först klingar man till afsked, och det gjorde jag med
en del af er i går.
Hade slantarna varit färre och förr tagit slut, så är det
möjligt att jag tvingats att vakna upp ur ruset, haft kraft att
resa mig och börja ett nytt lif; nu orkar jag inte.
Detta innebär intet klander mot mina föräldrar för att de
samlat för mycket pengar åt mig. Hade jag varit mera
raffinerad och haft en mindre rå smak i min njutningslystnad,
så borde jag kunnat förstöra min förmögenhet på fjärdedelen
af den tid jag nu användt därtill och tvingats ut ur orgierna
medan ännu en smula kraft fanns kvar.
Men klandra mig icke! Hur vill ni att man skall kunna
uppväxa med insikter till det genialiska slöseriet, det
raffinerade syndandet i — Nålköping?
Jag har sökt att roa mina så kallade vänner så länge jag
kunde; nu senast ett par dagar efter min död genom att dö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
