Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - Tre kalaser för Fille Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som fästa sin innerligaste kärlek just vid den ungen, som där
ä’ något mankemang med, men konsulns var inte af den
sorten. Jag lekte ju med två af deras barn, som voro vid
min ålder, i smyg i deras trädgård, och de talte om lillebror
och sa att han inte var riktig och att mamma hoppades att
han snart skulle dö.
En dag gick där främmande midt på förmiddagen uppför
konsulns trappa och sist kom prästen med kappa och krage.
— Nu döper de kröpplingen däruppe, sa vår piga.
Om en stund kommo de två barnen, jag brukade leka
med, ned i trädgården och jag kilade öfver dit och vi lekte
precis som en annan dag, fast de voro fasligt fina. Så
öppnas ett fönster och konsulinnan tittar ut, likblek och
förgråten.
— Kom upp, barn, och låt den lilla få följa med, så får
hon en bit tårta, också.
Jag följde, blyg och tvekande, och fick så mycket med
af kristningstraktaten, som min lille mage någonsin tålte vid.
Alla de främmande voro, förstås, gångna då och den riktiga
trakteringen slut.
När vi ätit, kom konsulinnan ut från barnkammaren och
grät alldeles förtvifladt. När gråten stillade af, strök hon mig
öfver hufv’et med en fin hand med ringar på och sa:
— Hur många syskon är ni hemma hos ert, lilla vän?
— Nio, sa jag och neg.
— Och alla friska och ... och krya?
— Ja, tack.
Då slog hon näsduken för ögonen, började snyfta omigen
och gick ut.
Så drog Julia, deras minsta flicka, mig i handen och
hviskade:
— Kom, ska du få se den nye gossen! Du må tro, han
är inte för vacker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
