Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hundrakronas lefnadslopp - I kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där låg ett vårsolsskimmer öfver anleten och granbarr midt
i kylan, och röda äpplen lyste på granegren och lillens mamma
satte sig till ett vackert spel och spelade och sjöng om, att
på den natten för många, många år sedan födts ett litet
barn, som kom från själfva himlen och som skänkt
människosläktet en sannare, renare fröjd, än det någonsin haft; —
och så tryckte hon lillen i sin famn, kysste honom och sade:
»Du lilla, kära väsen, du förstår inte ännu att nu är det jul!»
I detsamma riktades ett par unga, vackra, varma ögon
på mig, som låg öfverst i högen, och en smekande
kvinnoröst sade blygt:
— Ack, kassör Bergman, förlåt att jag besvärar, men jag
ville så rysligt gärna ha en riktigt, riktigt ny och fin och
vacker hundrakronosedel för dessa här ...
Och så drog hon upp ur fickan en brokig samling af flera
olika bankers tior och femmor och minst tjugo kronor i silfver.
Kassören log och lade mig i en liten behandskad hand,
som försiktigt och nästan lite vördnadsfullt stoppade in mig
i ett nothäfte, och så bar det hän öfver gator och torg och
upp för trappor och in genom dörrar, och så fick jag för
första gången se ett fint och putsadt människohem. Det var
litet och ganska trångt mot många, som jag sedan har sett,
men aldrig har jag sett allting blänka och skina som där,
och fast jag varit hos både girigbukar och folk, som haft
rätt ondt om det, har aldrig någon så ömt lidelsefull blick
varit fäst på mig, som den unga fruns. Hon strök och smekte
mig, hon förde lätt sina friska, röda läppar mot de stora
bokstäfverna i »Etthundrade» och hviskade: »Åh, hvad har
jag icke sträfvat för dig, du lilla papperslapp!»
Sen blef det precis som den gamla tian sagt: ljus i hvar
vrå och gran på golfvet och spel och sång om det där
märkvärdiga barnet, som föddes i julenatt; och en ung, lycklig
man och en liten flicka, hvilken med svårighet stultade fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
