Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hundrakronas lefnadslopp - Hur jag fick min stora blessyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min unge herre förde ett skäligen vildt lif. Ute från
morgon till kväll och in på sena natten. Kroglif, å finaste
guldkrogar förstås, spelpartier och supéer med fina fröknar, som
hade bra litet på sig. Den andra hundrakronan gick och
femtiorna med, men där kommo nya i stället, så att antingen
var han rik eller också hade han en principal, som inte såg
vidare efter sitt. Men jag tror nästan att jag var hans egen,
riktiga, välfångna egendom, för jag har sällan hört maken
till människa att sofva om nätterna, åtminstone aldrig bland
dem, som gå omkring med andras pengar på sig, och jag
har ändå varit stulen tre gånger.
Så, en ruskig kväll i början af November, gick han af
och an på en gata en bra bit både från där han bodde och
från Berns och Blanchs och de ställen, där han brukade hålla
till. Gick en bit och så vände han igen. Så tog han några
hastiga steg och så hörde jag:
— God afton! Ruskigt väder, min flicka.
— Ja, dä må harren väl sia. Dä regnar, så en vinner
inte ha en törr trå på kroppen.
— Och lilla vännen är likväl ute och promenerar?
— Ja, hva ska en göra? Ja går hit te frun på
kumsjonskontoret hvar eveli da’, tre gånger om dan, för å höra om
där ä nå’n plats te mäj.
— Ja, jag hör att lilla vännen är från landet.
— Ja, från Sönnerbo. Ja reste hit den 24 i hin månaten,
för å ble kammarpia häroppe hos nå’t fint herrskap. Men
di måtte vesst ren ha stadt, för här har ja nu gått i snart
två veckor å ingana hörs å.
— Och kanske gjort slut på sina småpengar och har en
härlig aptit?
Hennes stämma darrade, och det hördes knappast då hon
svarade:
— Ja har inte ätit nå’t vidare på två dar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
