Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hundrakronas lefnadslopp - I barmhärtighetens tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bort, och samma sjukdom, som skördat honom, började nu,
tydligt och säkert, att gnaga dotterns lifsrot. De sista
penningmedel, de ägde, hade de användt för att resa och
rådfråga badanstaltens berömde läkare, och hans dom hade fallit
i går: sex veckors vistelse här och sedan hvila i hemmet
minst tre månader vore enda hjälpen. Huru var detta
möjligt att efterkomma för dem, änka och dotter efter en
fattig handtverkare, hvilka ingenting ägde och måste arbeta
för att lefva? Nu voro de på väg hem för att gömma sig,
arbeta, lida och dö.
Husbonden talade med dem länge och mycket. Och när
han talat ut, tog han mig och två kamrater af samma valör
och tryckte i moderns hand.
— Hvad menar ni? Det är omöjligt! Vi kunna aldrig
betala er ...
— Neka inte en okänd att göra er denna tjänst! Den
skall vara honom en lindring i hans egen smärta, hvilken ...
ingen kan afhjälpa!
Flickan grät och modern ville kyssa hans händer.
— Seså. Gud välsigne er! Farväl!
— Vår välgörares namn?
Han svarade dem ej. Med långa steg skyndade han bort
åt staden.
Men den där frun och flickan stannade kvar. Och den
unga, tärda gestalten rätade upp sig, och ögonen fingo lif
och kinderna blefvo runda redan innan mamma växlat den
andra af oss tre. Jag behöfde ej alls röras vid badanstalten,
utan fick följa med till det lilla hemmet i vindskupan i huset
på bakgatan i västkuststaden, och när slutligen äfven jag
växlades och vandrade ut för att bringa bröd i huset, då var
ett ungt lif räddadt och två par flitiga händer i full fart med
arbetet, och den gamla symaskinen sjöng muntert sitt
entoniga: »Stickete—stickete—stickete—stick».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
