Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hundrakronas lefnadslopp - I brottets tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansiktet i vattnet. Så väcktes han upp af de råmande
djurens dödskamp, rusade fram till brandplatsen och in i lågorna
för att rädda. Bränd och sanslös rycktes han ut och tog,
sedan han åter vaknat till besinning, plats bland dem, som
sökte hindra eldens spridning till mangårdsbyggnaden. Här
arbetade den gamle, magre, utsvultne stackaren för två, vågade
sig fram, där andra hissnade, och höll ut längre än någon.
Fram på eftermiddagen kom husbonden hem från den
längre resa, på hvilken han varit då olyckan skedde. Han
grät och slet håret i besinningslös förtviflan öfver sin
ladugård och sina präktiga djur. Och så kastade han en
förstulen blick på Jonas. Men när Jonas mötte den blicken,
föll han afsvimmad ner.
— Stackars gubbe! Han har va’tt rent umöjli te å arbeta.
Han har va’tt den likaste å oss allihop. Ingen unner att dä
sökte honom te sist, sade folket.
Polisförhöret var öfver och orsaken till brandens uppkomst
förklarad omöjlig att upptäcka. Förmodligen var det någon
kringstrykande luffare, som gifvit anledning till olyckan.
Jonas skulle njuta sin arbetslön.
Han gick fram till gården och ämnade bedja bonden gifva
honom mindre sedlar i stället för mig, som skulle draga öfver
honom misstankar, men vände vid grinden. Han gick fem
mil till närmaste stad för att växla mig i en bod, men då
han skulle taga fram mig, svartnade det för hans ögon, han
skalf från hufvud till fot, stammade fram en bön om en
allmosa och vände hem med oförrättadt ärende.
Hemkommen nedlades han på sjukbädden. Där fick han
om och omigen i vild feberyrsel se de innebrända djurens
dödskamp och höra deras ångestfyllda råmande. Det
rödgråa hårets testar reste sig af fasa, våta, klibbiga, och det
insjunkna bröstet rosslade som i dödsstunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
