Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hundrakronas lefnadslopp - »Inom familjen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— vi bodde i andra våningen — krossades in, steg tassade
öfver golfvet och efter några tysta, erfarna tag låg vår låda
öppen.
Men gamle-baron hade ännu en smula kvar af det blod,
som i trettioåriga kriget förskaffade hans stamfader skölden
med svärdet och griparne i. Inom en half minut stod han
på golfvet med sin gamla studsares mynning, så godt sig
göra lät i mörkret, riktad mot honom, som stört vår hvila,
och länge stod det inte på, innan han med vänster hand
fått eld på ljuset också. Och där stod han sen, gråhårig
och i nattskjorta, det är sant, men rak och spänstig, med
tindrande, bruna ögon och örnnäsa och knäfvelborrar, så att
jag tror inte just att mången skulle funnit honom löjlig ändå.
— Seså, nu skola vi talas vid, min gosse! började
gamle-baron som artig värd, medan han klef baklänges ett par steg
och famlade ett tag på väggen, hvarefter en ringklockas
gälla ljud klargjorde för den besökande, att om han önskade
afsluta visiten, borde det ske så skyndsamt som möjligt.
Men därtill syntes heller ingen utväg, huru vilda och
irrande än inbrottstjufvens lågande ögon blängde hän mot
fönstret, utanför hvilket han naturligtvis hade en stege.
Studsarens mynning var ständigt i vägen.
— Sitt! kommenderade gamle-baronen, barskt som om
han ännu stått framför sin bataljon på Svea garde.
Ännu en gång irrade den nattlige besökarens ögon
omkring som ett fångadt djurs, så gled ett hånlöje öfver det
bruna, hemska ansiktet, när han såg huru ohjälpligt han var
fast, och så sjönk han med sin trasiga tröja ned i länstolen
i hörnet.
— Tackaremjukast! mumlade han i vanmäktigt raseri, men
dock inte utan en anstrykning af galghumor, då han fann att
allt var förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
