Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorns kusk - När nämndemannens flicka snörde sig för hårdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alldeles rodnade till när de fingo se henne på kyrkbacken, för
där var, förstås, ingen jämförelse.
Hennes stora beskedlighet hade då egentligen kommit det
sista året, ty förut var hon allt bra stor på det och höll sig
för god att så mycket som taga i en räfsa.
Men så legde nämndemannen en herrapojk från Östbo,
där hans pappa blifvit utfattig och måst gå från gård och
grund, till »bokhållare», ty nämndemannen hade stora affärer
och många gårdar och det var visst inte mer än jämnt med
hans eget skrifvande. Herrapojken hette August Strand och
var inte studerad så han kunde bli länsman eller sergeant
eller något annat högt, men skref och räknade kvickt och
pratade ännu bättre och såg ut som folk, så att då han
dansade med Emma på logen den dagen de skulle ha ett
uselt skördegille där, så tyckte lite hvar att det stod åt, om
där fanns ett så grant par till i häradet.
Min morbror, som var rättare där, han sa, att Emma
började intressera sig alldeles vådligt för gårdsbruket sen
bokhållaren kom dit. Alltid skulle hon vara med och räfsa
i stackarna när Strand körde hö och alltid skulle hon åka i
hans lass om kvällarna, och mot tjänstegräbborna var hon
mild och god som en himmelens ängel.
Att Emma och bokhållaren voro glada vid hvarandra,
det kunde en blind käring se på bössehålls afstånd; men så
en dag kommer det ut ett ord att flickan skulle förlofvas
med den rike handelsmannen i Fåglahult, som visserligen
var sina femti år fyllda och hade tre barn i första giftet,
men som alla människor sa hade tre tunnor guld, om allt
skrefves upp och räknades ut.
Från den dagen gick ett ord, att Emma var blek som
en utvattnad sillmjölke och hvarken talade eller skrattade.
Och bokhållaren såg ut som om han blifvit tio år äldre på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
