Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Kvällsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
modern och han bodde i tre små kyffen — ett rum, som
alltid var mörkt af brist på sol och alltid kallt för det veden
var så dyr — och vred händerna och förbannade och grät
öfver denna fägring, hvilken skulle säljas till en annan, som
köpt den för klingande mynt.
Ja, han grät. Det är en sägen bland våra manliga
vänner och de ogifta fruntimren, att vi män icke kunna gråta,
därför att ingen har sett det; men när de första frostnätterna
sänka sig ned öfver lifvets illusioner, när vi i en
skrifbordslåda hitta ett gammalt kärleksfullt bref med darrande streck,
hvilka hälsa från en far eller mor, som redan slumrar i
grafven, när vi höra vår förstföddes första skri och ofta, ofta
annars i lifvet lösa sig ögats varma källor äfven hos oss;
men som vi icke likt kvinnan kunna för de glittrande
dropparna köpa oss något af hvad vi önska i lifvet, så gömma
vi dem mycket väl och blygas då de ertappas.
Han var en fattig undervisare i bokhålleri, eller
»handelslärare» när det skulle vara fint, och gamle baronen hade
bjudit öfver.
Det går så till på äktenskapsmarknaden, på det späda,
skälfvande jungfruköttets glada »Tattersall».
Tjugoårig kvinna af kaukasisk ras. Fyllig byst och
hederliga föräldrar. Otadligt rykte och friska tänder. Vackra
ögon och långt, eget hår. Pensionsbildning och grop i
kinden. From och sedig och kommer ej att konstra med sin
herre. Hvem bjuder?
Unge Fredrikson bjöd sig själf och hela sitt lif, sitt unga
hjärta och sin varma kärlek. Hon skulle vara hans allt och
han skulle bära henne på sina händer.
Anna fann budet godt och ville slå till. Hennes lilla
varma hjärta slog redan: »första ... andra... ingen mer ...»
Men pappa och mamma funno unge Fredriksons valutor
otillfredsställande och framför allt svåra att realisera, och så läto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
