Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Kvällsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vällust, en sorts smärtsam förströelse om mannen varit direkt
elak mot henne. Men han var för stor stackare att ens plåga
henne ordentligt, han var för svag att orka med något annat
än cynism och egoism, och när han inte ens orkade med
dem längre, kröp han tyst och gulblek, barnlös och
uniformsklädd in i familjegrafven, sedan han förordnat att friherrinnan
skulle »sitta i orubbadt bo å Wollmarsholm så länge hon bar
hans namn». — Det var ett präktigt villkor, som höll unga,
välklädda tröstare af hankön på afstånd från den unga änkan.
Hostan blef värre. Husläkaren mumlade något i
allmänhet om »blidare luftstreck» och specialistprofessorn i
Stockholm talade om »kusten af Medelhafvet». Men friherrinnan
reste inte, hon vissnade bort mer och mer, hon försjönk
nästan i likstillhet, och om det inte varit så galet, så hade man
frestats att tro det hon rent af sörjde baronen.
En dag lät hon spänna för och for till staden. Inte till
modemagasinen, ty hon bar ännu sorgdräkt, och inte till
pappa och mamma, ty de voro döda, utan till ett gammalt,
dystert, förfallet trevåningshus vid en sidogata, där det
friherrliga ekipaget väckte stor sensation bland en intresserad,
barfotad ungdom.
Två trappor upp! Åh, hvad det sved och sprängde i
det sjuka bröstet! Ibland stannade hon och höll sig för
hjärtat och torkade sin fuktiga panna med spetsnäsduken. Och
så läste hon slutligen på en gistnad dörr:
Johan Fredrikson,
Handelslärare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
