Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Stora-Syster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutadt dagsarbete fingo gå till hvila i samma lilla förtjusande
rum, där Annie kunde ligga timtals och lyssna på Vivans
lugna, jämna andetag och tända ljuset ibland midt i natten
bara för att få se det lilla ljusa, rena barnaanletet med den
underbart vackra lilla handen under kinden.
Så kom han.
Han var extralärare vid läroverket och hade femtonhundra
riksdaler om året och lite skulder. Och så hade han en
grann baryton och ett godt, ungdomligt hjärta, som tittade
ut genom ögon, som kunde varit fulare.
Och han var glad åt lifvet i allmänhet och ännu gladare
när han träffade fröknarna Bark på rektorns supéer eller när
han behöfde halsdukar eller manschettknappar, som också
funnos i Annie Barks modeaffär, och allra gladast när det
befanns att affären tagit sådan utsträckning, att fröken Annie
hade svårt att undandraga arbetet med hattarna och
halskråsen den tid som behöfdes för att sköta böckerna och
skrifva ut räkningarna.
Och så kom han om eftermiddagarna, när han var ledig
från skolan, och skref i fröken Annies hufvudbok med sin
prydligaste handstil och skickade räkningar på fruarna i
Skogstad så att de blefvo rent förbluffade.
Men alltefter som han skref, var det som om det
kommit sol i marmorlinierna uti Annies mörka ansikte, och de
stolta ögonen logo oftare än förr och läpparna krusades
som insjövåg för aftonbris när magistern sa något roligt;
och det knusslade han då heller inte med, den rättvisan
måste man göra honom.
Och Vivan var ännu bara barnet.
Så godt och stadgadt var, oerhördt att säga, firman
Annie Barks anseende i Skogstad, att de hvassa tungorna
höllo sig i styr och ingen sade ett försåtligt ord om firmans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
