Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Julafton på Ramsjöholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han då, men där fanns papper i bröstfickan. Hvad kunde
det vara för papper? Fy tusan, skäms du inte, pappa
Silfverlans, att gå och snoka i pojkens fickor! Jo, det gjorde han
verkligen; han kände sig som ett stycke inbrottstjuf, men han
kunde inte hjälpa det; allt, som rörde »gossen», intresserade
honom så obeskrifligt.
Bref! Fruntimmersstil! Å tusan, pojken var kanske inte
ändå så bortkommen, som han var snäll till. Men hvad
böfveln var det här? Det var visst inte någon vanlig
»galanteriaffär» detta! Och gamle baronen skämdes, mulnade
och läste:
»Min egen, outsägligt älskade Malcolm!
Ack, hvad jag gläder mig åt min käre »doktors» hemkomst! Tusen, tusen
innerlig tack för ditt kärleksfulla bref! Men jag darrar, då jag tänker på
när Du skall säga det för Din far. Gamle baronen är nog snäll, men Du har
ju själf sagt att Du är rädd det blir en hård strid. Ack, inte undrar jag
därpå! Jag är ju i alla möjliga fall så ringa och obetydlig mot Dig, dyre
älskade Malcolm. Men ändå får Du inte bli ond på mig för jag tycker det
är rysligt förödmjukande för mig att tänka på allt hvad de Dina möjligen
kunna säga om mig när de få veta det här, och att Du kanske ska behöfva
alldeles som tigga in mig i Ditt hem.
Ibland är jag så förtviflad och ängslig, så jag alldeles vill försaka hela
lifvets glädje, bara af rädsla för all oro som blir, och skiljas från Dig och
lefva ensam och olycklig, alldeles som i en roman. Men jag kan det inte,
dyre, älskade Malcolm, för då jag bara tänker på det är det precis som om
man stucke mig med en dolk i själfva hjärtat. Men om vi skulle vänta lite,
och inte, som Du ville, säga det nu i julda...»
»Anamma och regera! Det kan inte tusan läsa hela den
där smörjan på nio och en half sida ... Och så kan ju pojken
komma på mig ... Hvad heter människan? Jaså: ’Din egen,
evigt älskande Marie’, står där i kanten på den nionde sidan.
F-n så upplysande! Det är kanske där som jakten går nu
som bäst. Kuvertet! Hm! Vår egen poststations stämpel!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
