Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Julafton på Ramsjöholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Trösta dig, Pontus! Ungdomens tycken äro inte alltid
så allvarliga. Jag skall tala förstånd med Malcolm
annandagen, bara vi få ha vår julafton i frid och ro.
— Ja, Gud gifve du kunde få honom till förnuft! Jaha,
Gud gifve det ... hm ... hm ... men om pojken helt spakt
och beskedligt öfverger flickan, som han naturligtvis gått och
gett löften och svurit för och bedyrat ... hm ... anamma
och regera! då är han ingen riktig Silfverlans!
— Är du galen, Pontus! Vill du då att vår egen gosse
ska gifta sig med fanjunkarns tös?
— Hvad säger du, Malvina! Han skulle glömma sin
familjs traditioner, han skulle glömma hvad han är skyldig
sina stackars gamla föräldrar och lägga oss med sorg i grafven
och gifta sig med den där ... Anamma och regera! Det gör
ändå ingen äkta Silfverlans!
— Men Pontus, Pontus, hvad i Guds namn gör då en
äkta Silfverlans?
— Tyst, Malvina, gör mig inte rasande! skrek gamle
baronen och rusade ut.
Där hade kommit missljud i julstämningen på Ramsjöholm.
Friherrinnan gick och grät i smyg, där hon tultade omkring
och krusade kulört papper till julgranen, och skyllade på
snufva, då hon ertappades. Baronen var snäf och retsam i
tal och svar till sin gosse, och höll långa föredrag om
fouriren Silfver, som en gång räddade sin konungs lif och därför
blef adlad Silfverlans; om den major Silfverlans, som blef
ensam öfver af hela sin bataljon i slaget vid Clissow och
därför blef baroniserad, och om den Silfverlans, som ledde
en kröningshäst, och om den Silfverlans, som setat fången i
Sibirien. Och huru de alla, alla hållit familjens ära och
anseende uppe.
— Och så den Silfverlans, som Malcolm har att tacka för
den ömmaste faderskärlek, för sin uppfostran till tro och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
