Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - »Fem riksdaler för en middag, tre och femti för en supé»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och bland alla hyrvaktmästare från ämbetsverken i
»staden inom broarna» hade »herr Klingbom» det bästa anseendet,
den snyggaste fracken, de flinkaste fingrarna och den största
förmågan att genom en kvartersbred öppning emellan en
prästerlig nordstjärna och en gardesepålett kila igenom sig
själf, 24 glas rhenskt och tre skålpund konfekt. Han var
densamme vid sorgliga som glada tillfällen, endast att han vid
de förra lade sitt ansikte i tre eller fyra stora, fasliga veck,
hvilka skulle beteckna ett allvar, som harmonierade med
tillställningen, och vid de senare trodde sig kunna opåtaldt
stoppa litet mera konfekt i bakfickorna på fracken och två
vinbuteljer i stället för den ena traditionella i öfverrocken.
»Fem riksdaler för en middag och tre och femti för en
supé» var hans taxa, och då gjorde det honom precis
detsamma om han firade tjänstejubiléum med pastor primarius,
bröllop med tenngjutaredöttrar eller hjälpte till med att
anständigt stoppa en liten unge i jorden.
Men när festen var slut, ljusen släckta och gästerna som
bäst höllo på att hvar för sig tala om hvilka stackare värd
och värdinna egentligen voro, då blef det jublande lust uppe
på ett par små vindsrum i de södra bergen, då var där en
lustig figur i skjortärmar och hvit halsduk, som hoppade,
nickade, dansade, sjöng, pratade och log mot en liten vagga
med en uppnäst världsmedborgare uti; och en ung, vacker
kvinna satt bredvid och log i kapp och betraktade än den
unge, än den äldre Klingbom med beundrande och
kärleksfulla blickar.
»Stämningen» kunde ju vara mycket olika vid de fester
där Klingbom serverade, men »nachspielet» hemma hos
honom själf »utmärkte sig alltid för en angenäm glädtighet
och räckte ett godt stycke in på småtimmarna», som det heter
i tidningsreferaten.
Och Klingbom blef allt mera i ropet och fick knappast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
