Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Hans lifsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stoltaste inventarium, en gång puttrade, där andades nu med
djupa, tunga andetag en sextio-hästars-lokomobil.
Anders Nyman högmodades inte, det hade han rakt inte
tid med, så oaflåtligt, så outtröttligt höll han i med sitt hårda
arbete; men någon gång, då han unnade sig att stanna och
andas ut och mäta sin skapelse med blicken, log han själf
åt dess kraftiga växt och förstod knappast huru allt hade
gått till.
Vid ett af dessa tillfällen tog han sig hustru. Att
förälska sig i henne hade han inte haft tid med; men han tog
den bästa, vackraste och fattigaste flicka, han i hast kunde få
fatt i, ty det tyckte han att han kunde kosta på sig. Och
han hade tur, då som alltid. Ej heller hon älskade honom
då hon svor det inför prästen, men det var en ärlig kvinna
utan skrymsla och vank i hjärtat, och ingen af dem hade
haft någon annan kär, och åren gingo, och så funno de, utan
att veta huru det egentligen gått till, att de ej mera skulle
kunna lefva utan hvarandra, att de vunnit hvarandra så helt
och fast, som någonsin den häftigaste ungdomskärlek kan
skänka man och kvinna åt hvarandra.
Då skymtade det fram för dem båda, huru hård och
glädjelös deras barndom och ungdom varit, huru lifvet väl
äfven var skyldigt dem en smula sol och glädje och lycka;
och så tänkte de tankar om att dra sig tillbaka med ett godt
kapital, att lefva för hvarandra och för gossen och flickan,
som Gud skänkt dem.
Men allt mera sällan kommo de tankarna åter. Anders
Nymans lifsverk spann in honom allt hårdare och hårdare i
de tusenfaldiga intressenas nät; rastlöst skyndade han framåt
med utvecklingen af sin skapelse, och då makans sorgsna,
frågande ögon för hans inre syn skymtade fram mellan honom
och hufvudbokens blad, eller en istadig tanke skenade bort
från maskiner och lagerrum till hans älskade små, då jagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
