Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - En sommarsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fröknarna Stahre föreslogo sällskap en, två, tre gånger.
Hon tog artigt och vänligt mot anbudet, talade gladt och
behagligt under vägen, men proponerade själf aldrig några
gemensamma turer.
På den obligatoriska »festen för de fattige sjuke» föreslog
fröken Siri Dahlqvist, som bodde i samma villa och brukade
låna böcker ibland, litet omotiveradt att de skulle »lägga bort
titlarna». Fröken Hake såg upp en smula förvånad, så tog
man hvarann i famn och kysstes, men inte fick fröken Siri
bättre reda på henne för det, som hon hoppats.
Då blef fröken Siri ond och döpte henne till »fröken
Vildfågel», som accepterades af hela badsocieteten.
Och en vildfågel var hon; ingen visste hvadan hon kom
och ingen hvart hon skulle fara, och inga fjädrar tappade
vildfågeln till ledning för forskningarna om dess art och
väsen.
Så kom »han» och slog sig ned i tornrummet i villan
midt emot, det billigaste krypin vid hela etablissementet,
bara 40 kronor för hela säsongen. Han var en ung, snäll,
vacker gosse med ljusbrunt hår och blåa ögon, rank och
smärt och med armar som en prisbrottare. Han drack
hvarken vin eller öl till maten, kom till middagsbordet i en lång,
svart redingote, alltid densamma, och gick om förmiddagarna
omkring i linnekavaj. Hans kinder voro barnsligt runda och
ansiktet mycket ungt, hans blick var så ren och
förtroendefull — »naiv» sa den äldsta fröken Stahre — och hans väsen
så gossaktigt, att damerna funno det rent af pikant.
Honom fick man snart reda på. »Han var sin moders ende
son och hon var änka», som det heter om fruns i Nain gosse.
I Skara hade han tagit sin studentexamen vid sjutton år och
i Lund sin vackra filosofie kandidat vid knappa tjugoett, och
han hette Gustaf Klinger och hade ingen direkt dödlig åkomma,
utan var här bara för att hvila sig, han som fröken Hake.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
