Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - »Förvandlingens lag»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De gingo länge tysta bredvid hvarann. Så hade ingen
af dem tänkt sig återseendets första dag. Det hade kommit
så mycket främmande emellan dem, de hade båda
underkastats »förvandlingens lag» och voro så olika mot förr.
Skulle de väl någonsin hitta fullt rätt på hvarann?
Hon blef så ängslig vid denna tanke. Hon knäppte båda
händerna om hans arm och såg i månljuset upp i hans
ansikte. Det var blekt och allvarligt; men ögonen lyste dock
af kärlek, då de mötte hennes.
— Ännu är det tid, Gustaf. Jag tror inte jag kan bära
att du gör alla dessa offer ... Jag skall inte säga ett ord af
klagan eller förebråelse. Jag är ej längre densamma, du
lofvade din tro. Ännu är du fri och kan göra hur du vill ...
hviskade hon.
Han böjde sig ned och kysste hennes kalla läppar, strök
handen smekande öfver hennes hår och sade:
— Nej, jag är inte fri, Eva. Om så inga andra band
höllo, så håller kärleken mig kvar, och den kärleken är ej
blott offrande, utan äfven egoistisk. Hvar skulle jag göra af
mig i världen utan dig? Om verkligheten bedrager oss på
mycket, icke skola vi därför själfva kasta bort hvad som står
kvar! Kom, min älskade, kom och tag lifvet som det är!
Ingen af oss kan bära att hafva väntat och längtat dessa
långa, hårda år förgäfves. Framåt tillsammans! Vi skola väl
återfinna hvarandra, litet om sänder, med Guds hjälp!
Sakta vände de om mot det gamla och nya hemmet.
Kvällen syntes dem så kylig, fast det var midt i högsommaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
