Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - All skuld var hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick förbi hans dörr och hörde honom säga till barnet: »Nu
reser pappa bort och blir borta mycket, mycket länge, och
då skall Laura vara mycket lydig och snäll mot mamma.»
Hans röst hade darrat vid de sista orden och fått denna
beslöjade, veka och innerliga klang, som hon kände så väl,
som ingen annan röst på jorden hade. Det var samma
tonfall, som hon mindes från en kväll i trädgården därhemma,
då han vändt sitt vackra ansikte mot henne och frågat: »Och
vill du så taga mig sådan jag är, Julia, med fel och brist,
men också med en kärlek sådan ingen annan kan ge dig?»
»Fel och brist», ja, dem hade hon öfversett med; men
huru hade hans kärlek stått profvet? Tyst, hvad var det han
lärde barnet därinne?
— När nu pappa blir rest, ska Laura ofta krypa upp i
mammas knä och kyssa henne och säga: »Mamma, hvad gör
stackars pappa nu?» Får jag höra om du kan det!
— Va göl mamma ... nä, Lauvla tan inte ...
— »Mamma, hvad gör stackars pappa nu?»
— »Va göl mamma ve tackals pappa nu?» Lauvla tan!
Det skar i hennes hjärta och hon måste styrka sig med
att tänka på sin senaste födelsedag, som han inte
ihågkommit med ett ord eller en smekning, därför att ... Ja, det
hjälpte; hon behöfde blott tänka på huru, efter hvad hon nu
visste, han tillbringat den aftonen, för att bli kall som is.
Kammarjungfrun kom in en stund efteråt.
— Ingeniören frågar om Laura får ligga inne på hans
divan i natt?
— Gärna. Tag den tjocka filten med.
Kvällen skred; alla hade gått till hvila. Till Lauras lilla
bädd hade pappa dragit fram sin järnsäng, tändt lampan och
låg nu och såg oafvändt på det lilla rosiga ansiktet, som log
i sömnen, såg på det som om han velat för hela lifvet
inprägla i sitt minne hvarje drag däri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
