Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Inspektor Bergman - Ett litet landtbruksmöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans kärlek var mera helig, större, ädlare än om klyftan
mellan inspektoren och fröken Julia kunnat fyllas genom
knäfall eller felsteg. Det var romantisk ungdomskärlek ännu
vid sjuttio år. Kärlek, som aldrig kränkts af öfvermättad
njutning, kärlek, som gifvits utan att bjudas. Gammal kärlek,
men med hela ett nyvaknadt hjärtas blyghet och skärhet i
känslor och begär.
Gamle tok! Där satt han kvällen ut och såg på det
hvita hufvudet, de skrumpna kinderna och de darrande
händerna. Men det var icke dem han såg. I smekande,
ungdomsljufva minnens kamera såg han »fröken Julia» med lösta,
bruna lockar kring heta kinder med skälmska gropar, såg
henne på ryggen af Gabrielle och sig själf bredvid, ung och
stark, men blyg, ack så förfärligt blyg ...
— Men, Bergman, hvad tar han sig till?
— Jag! Ingenting, hennes nåd ...
— Han sitter ju och smackar som om han hade en häst
inne i rummet, och han vet ju att vi ha ingen häst på hela
Liljedal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
