Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Ett litet landtbruksmöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvar: ingen i hele läseroten spinner så grant och fint
tågegarn som hon. Nämndemansmoran har sagt, att ett så’nt garn
kunde Lena rent få pris för på mötet, och det är det hon
nu vill försöka.
Dammet hvirflar upp på vägen och i dess skyar höras
flinka hofslag och muntra skratt. Det är Dalbypatronens
char à banc, han själf (prisdomare för hästar), hans fru
(prisdomarinna för ost och smör) och hans fröken (prisföremål
för adjunkten, länsmannen, »spektoren» på Riddersborg och
unge patron på Skansmåla).
»Hej ho! Går du fåran, du!» Sju blanka plogar skära
trädesåkern bredvid utställningsfältet i jämna skifvor.
Fjorton hvita skjortärmar sänkas och höjas med plogstjärten.
Sju solbrända pannor bada i svett, mera af oro och
spänning än af det vana arbetet. Sju par ögon blicka
ängsligt på två herrekarlar i gråa rockar och en kyrkovärd, som
med myndiga miner gå och påta i plogryggarna och granska
om tiltorna äro riktigt, riktigt jämna. Stå på dig, Jan Erik,
du tar ju sex spann råg på ryggen! Var lugn, Kalle på
Gatetorpet, det var ju du som »klådde en hel auktion»! Ja,
men det kan inte hjälpas; nu »plöjer han på prof» och darrar
när prisdomaren nalkas hans teg.
Med lugnt majestät, makligt idisslande, vana vid stojet
och det lefvande lifvet i den stora ladugården på
Riddersborg, när femton statare tåga ut med hvar sitt par oxar,
står herrgårdsflocken af sex kor och tjur-Olle och låter
prisdomarne såsom en välförtjänt hyllning fästa lappen med
»1:sta priset» vid hornen. Men torpar-Gustafs Hjälma, hon
är inte van vid tocket lif, hon lyfter svansen och skuttar
högt i sky, när lille beskedlige patron Blomberg (prisdomare
för nötboskap) torkar sina glasögon och med kritisk min vill
taga hennes »mjölkspegel» i skärskådande.
»Så ja, pojken min! Stilla, Fuxen då! Så ja!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
