Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - När fru Malin blef mormor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som alla skulle gå i högre allmänna läroverket, och då var
det ju inte underligt att där behöfdes en extralärare.
Och extraläraren kom, med akademiskulder och
sälhudskoffert, mustascher, pipskägg och de mest trofasta blåa ögon
man kunde vilja se. Och när han kastade de ögonen på Mian,
tyckte han att hon också var någonting alldeles extra, och
så blef där en kärleksåkomma af den sorten, som inte låter
bota sig hvarken af närvarande fattigdom eller
strömmingsmiddagar i perspektiv.
Kamrern var en allt för stilla man att sätta sig upp emot
naturkrafterna, utan det första den unge mannen sa ifrån,
huru han ville ha det, fick han Mian, som de gamle älskat,
vårdat och försakat för i nitton år. Och magistern hade hon
bara känt i fem månader!
Vi ha det bra, vi män. Glada och sorglösa gå vi förbi
dessa fönsterrader med vackra gardiner, små arbetsbord,
täcka fingrar, som vifta af och an på arbetet innanför rutan,
unga ögon och läckra små luggar, som skymta fram ibland.
Allt det där växer, vårdas, älskas och omhuldas för vår
räkning, och när vi sen behaga presentera oss, ta vi alltihop
ifrån de gamle, som få gå där ensamma kvar och nöjas med
den andra — snart den tredje — platsen i sina älsklingars
hjärtan.
Hvad mer! Vi få ju betala det igen med ränta när »våra
egna» vuxit upp; men kanske tänka vi då med helt andra
tankar på de gamle, för hvilka vi fångade hemmets solstråle
utan känsla för annat än vår egen jublande fröjd ...
Magistern fick adjunktur i en annan stad så långt bort,
att det kostade tjugotre riksdaler och sextiofem öre att komma
dit bara på tredje klassen. Sparbanksmedlen lyftes,
konfekt och Muscat Lunel köptes hem, revisions-cigarrerna
rekryterades, och Mian bar myrten i bruna, rika lockar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
