Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - När fru Malin blef mormor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omfamningen mellan »mor» och »mormor». Där ligger i en sådan
omfamning en kärlek utan gräns och en glädje utan like,
men icke detta blott; det är också som om de kommit
närmare hvarann genom faran och smärtan, det är barnet, som
recipierat i moderskärlekens mystér och först nu kan fatta
hvad den varit för dess egen moder.
— Kväf henne inte, mamma! Låt också mig få ... hm ...
mina ögon rinna af solskenet ... hm ... hälsa på Mian!
tyckte gamle pappa.
Bakom dem stod magistern med strålande fadersfröjd i
ögonen och lillan på arm.
— God dag, morfar och mormor! sa han.
Kamrern vände sig om. Nu voro de där alla. Det
stämde som en kontokurant af honom själf, och det lilla
folionumret låg i lindan och anmälde tydligt missnöje med
de anstalter, som fogats till hennes bekvämlighet.
— Får jag se, hvem är hon lik? Det är Mians ögon
och min näsa, men den utskjutna öfverläppen har hon då efter
Anders. Jaja, Adolf, blif inte ledsen, hon är lik dig också,
menade fru Malin.
Fru Svensson gick ut i förmaket och torkade sig i
ögonen. Det tyckte hon att hon hade rättighet till, för hon hade
själf en flicka, som vid vårfrutiden skulle gifta sig med en
tunnbindare från Göteborg.
Fru Malin tog lillan och vyssade henne sakta upp och
ner på sina små knubbiga armar så att det frasade i
sidensaloppen, som hon ännu inte hunnit få af sig,
Lillan tystnade och log. Jag vet väl att intet förståndigt
folk bryr sig om sådana där småttingars leenden, som de
tro inte komma sig af någon vidare munterhet, utan bara
af en hop opoetiska knip och muskelsammandragningar i
underlifvet, men för min del tror jag då bestämdt att lillan
log åt mormor, och det trodde mormor med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
