Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Kusin Thilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lilla Thilda Lundeqvist växte också upp och vardt en
söt och treflig tös med burrigt hår och trinda
kroppsledamöter och såg ut som ett körsbär.
De lekte och kysstes.
— Kila efter några af edra goda kakor; min mamma
har inga! föreslog Wilhelm emellanåt.
— Ja, käre Wille!
Och Wille blef större och behöfde då och då en slant,
när han var bland kamraterna. Pappa blef ond och mamma
ledsen, då han begärde af dem.
— Hör du, Thilda, håller du riktigt, riktigt af mig?
frågade han då och slog armen om hennes lilla runda,
jämntjocka midja.
— Ja, käre Wille.
— Ja, men jag menar så där rysligt mycket, så du skulle
vilja göra hvad som helst för mig?
— Jaa då!
— Ge mäj då en tolfskilling!
— Ja, käre Wille.
Med åren växte tillgifvenheten, och det året Wilhelm
skulle bli student älskade de hvarandra högre än både far
och mor och syskon och hela världen för resten. Men kysstes
gjorde de inte nu, utom bara när de gratulerade på
födelsedagar.
Kaptenen dog, och konsuln, som under årens lopp fått
millionen full, sa till svägerskan:
— Bry dig inte om pojken, Amelie; den sörjer jag för.
Första terminen i Lund klarade genom skilsmässan
Wilhelms känslor, och när han kom hem vid jul drog han ned
kusin Thilda på sjöviken vid björkhagen, kramade hennes
händer, såg henne in i ögonen och hviskade:
— Älskar du mig, Thilda!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
