Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - O, om det funnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
storhet; inga underkurer, inga fyllda väntrum, ingen befordran.
Han lappade hop dem, som kommo till lasarettet, så godt
han kunde, och han skref recept åt stadsborna för en krona
stycket. Kanske gjorde han någon mycket märkvärdig
operation ibland, någon, som där ute i världen skulle väckt
beundran och skaffat honom ett namn, kanske drumlade han
stundom och slaktade ned folk onödigtvis. Hvem i all världen
skulle fått veta det och talat därom?
Hans taktmässiga, fångvaktaraktiga gång afbröts af en
sköterska, som hastigt yttrade några ord till honom. Raskt
vek han af från stora korridoren åt de enskilda rummen,
dem för »bättre» folk, och öppnade dörren till nummer fem.
I soffan satt en grof och robust herre med rödt ansikte
och tårar i ögonen och reste sig långsamt då läkaren steg in.
I bädden, med det bleka, magra ansiktet vändt mot den
gryende vinterdagern, låg en ännu ung kvinna och stirrade ut
med stora, insjunkna, svarta ögon, med denna blick, som
ingenting ser, blott hvilar sig i rymden.
Hvad hennes hvita hals var mager! Hvad händerna på
täcket voro genomskinliga! Hvad bröstet arbetade tungt!
När doktorn fick se det ansiktet, var det som om
krafterna svikit honom, och han kramade hårdt om gafveln på
järnsängen för att kunna hålla sig upprätt. Der lade sig
liksom en slöja öfver hans ögon och han kände inte igen
ljudet i sin egen röst då han utbrast:
— Ni här, fru Nordström!
Hon vände ansiktet mot honom, och om det var skenet
af lampan, som stred med dagern från fönstret, eller där
verkligen ännu fanns litet blod kvar i hennes kropp: där
kom en smula färg öfver kinderna, och munnen gjorde ett
ängslande försök att le.
— Ja, det är sorgligt med min hustru. Vi ha frågat läkare
både i Göteborg och Köpenhamn, men det vill inte bli bättre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
