Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Hans egen lilla »tulta»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ypperst af kvinnor, och till ett enkelt hem förde
komministerdottern från tingsbyn, där gamle renskrifvarn kopierat, lidit
och dött.
Då han på den lilla provinsstadens gator förde sin enkla,
landtliga brud vid sin arm, fick han åter erfara något af den
känsla han rönt, då han först kom i skolan med lappade
armbågar; minerna omkring honom blefvo sötsura, den
allmänna välviljans temperatur sjönk åtskilliga grader, och
flickorna tyckte »synd om den ståtlige unge mannen, som
förstört sin framtid».
Om fem år hade renskrifvarens son genom hastiga och
glänsande framgångar åter bragt leendet tillbaka på
damernas kinder och det vänligt smilande grinet på sina manliga
bekantas anleten, men han visste nu hvad de voro värda,
och sökte lyckan där hon ensamt är att finna, inom de fyra
väggar, som kärleken allena gör till ett hem.
De hade en liten flicka med trubbnäsa och små röda
saffiansskor, pappas »egen lilla tulta», som hade sin
mammas hjärta på hälftenbruk med »lille far». Och huru lyckan
och framgången än växte, huru än hopen smickrade och ljög,
behöfde »tultan» bara sätta sina små knubbiga saffiansskor i
rörelse mot pappas kammardörr för att fylla »lille fars» hjärta
med större fröjd än någon yttre framgång förmådde.
Hvad är det för en magnetisk tjusning, som ligger i ett
barns rena blick? Ack, de små äro ju komna från himlen,
de som vi, och i deras klara, frågande ögon läsa vi: »Store
bror, du har allt fått mycket ondt i hjärtat, mycket stoft på
vingarna sedan du for ut, men jag skall hälsa dig ändå från
hemmet däruppe!»
Inför en sådan lycka, som bredde sig öfver lifvet för
dessa tre, har lidandet ingen udd, ofärden intet vapen;
endast döden kan sprida sorg i ett sådant hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
