Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Den gamle brunnskamraten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han gick rakt mot henne, artigt böjande sitt gamla, hvita
hufvud med det skrynkliga ansiktet, där ett visst vemod,
paradt med den allra tydligaste välvilja, sken emot henne ur
hvartenda af de otaliga vecken.
— Förlåt en gammal, vissen gubbe, som har den
svagheten att trifvas i fagra rosors närhet! Mitt namn är
häradshöfding Dalin och fröken måste heta Lindeberg, ser jag.
Törs jag fråga om förnamnet?
— Evy, svarade hon och log skälmskt åt den underlige
gamle herrn, hvilken sedan blef henne en lika trogen riddare,
som någon af de unga kavaljerer, hvilka trägnast uppvaktade
henne; ja, ibland tycktes han göra sig ett riktigt nöje af att
sysselsätta sig med henne just då de som ifrigast täflade om
hennes sällskap, och log ett ironiskt löje åt deras förtretade
miner.
Utan alla ceremonier antog han en faderlig ton mot henne
och påtog sig, som om det varit den enklaste sak i världen,
en gammal onkels både skyldigheter och rättigheter. Och
han gjorde det på ett sätt, som helt och hållet vann Evys
hjärta. Efter en vecka talade hon mera förtroligt med honom
än med någon annan på jorden, modern undantagen, och med
smärta tänkte hon på när de skulle skiljas. Men dock tittade
hon nu på honom litet förvånad, både för hans ord och för
det han så där sans façon kallade henne för »du». Och så
stammade hon:
— Hur ... menar häradshöfdingen?
Ömt och allvarligt lade han hennes arm i sin, och så
gingo de sakta utåt strandvägen, och så talade han, alldeles
som i fortsättningen af ett samtal, hvilket icke ägt rum:
— Stöt inte bort honom, barn! Jag ber för honom, och
ditt hjärta håller med mig, ty du älskar honom. Tänk, Evy,
att få hängifva sig åt den allra första, ljufvaste, innerligaste
kärleken! Hvad äro väl fattigdom och rikedom däremot!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
