- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
886

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Gamle Ajax

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men öfversten var aristokrat och visste dessutom, att när
han fått sitt afskedspass från fälttjänsten härnere, skulle
fröken Agda få sina säkra hundratusen i gångbara myntsorter
och goda obligationer. Därtill var han militärvurm, ansåg
endast kavalleristen för en hel, artilleristen för trekvarts och
infanteristen för en half människa, men en läroverksadjunkt
inte för någon människa alls. När nu en sådan figur kom
och ville ha hans Agda i stället för den greflige ryttmästaren,
han drömt sig såsom måg, såg gubben Klangensköld ut som
om man föreslagit honom att köpa en spattfåle eller föra hans
lifhäst, hans egen Karutscha, till paraden i vattentrens.

Och de båda unga, de sörjde såsom man sörjer i ungdomens
vår, då en oväntad frostnatt griper hårdt i hjärtats rosengård.

*     *
*



Det var fest ute på grosshandlarens villa strax invid
staden. Man dansade i salongen, kastade krans på gårdsplanen
och svärmade om i parken. All nejdens ungdom var där
och öfverstens och magister Larsson med. Nedom
gårdsplanen gick landsvägen, och plötsligt stördes de ungas glam
af några råa svordomar och hvinande piskrapp. Man
blickade ned åt vägen och där stod en rusig sillkörare bredvid
sin snuskiga, stinkande vagn och utmerglade häst och slog
honom för att få honom fram. Det var en gammal, svart
kamp med ruggigt hår och höfter som pekade mot skyn.
Inom ett ögonblick dansade magister Larssons flinka händer
en munter slängpolska på sillgrossörens pussiga kinder, och
i skarpa ordalag förehöll han honom det omänskliga i att
så plåga ett stackars djur, som icke längre hade några
krafter kvar.

Men plötsligt höll magistern upp med exekutionen ...
Han bleknade, blef tyst, gick fram och såg på kampen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free