Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Skolfröken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annorstädes». En sådan läroanstalt kan en företagsam flicka
genomgå tämligen obesmittad af vetande. När nu pappa
Ljungberg dog och huset befanns fattigt, räckte fröken Mias
insikter och talanger inte till för annat slag af själfförsörjning
än en liten förberedande skola, där de »första grunderna»
meddelades åt både gossar och flickor om sex till nio års ålder.
Men den lilla skolan sköttes bra af Mia Ljungberg, och bland
*pings 15,000 invånare var allmänna meningen den, att för
bättre mans barn, som hade råd att offra den respektabla
summan af hela femton kronor i terminen, fanns ingenting
styfvare än att börja kunskapens törnbeströdda väg hos
fröken Ljungberg, fast *ping nog också hade skolfröknar, som
gjorde det hela för åtta kronor pr termin.
Vid Strandgatan, i en stor sal på nedre botten, en sal
med låga fönster och gammal, gul, sprucken kakelugn, hade
Mia Ljungberg sin skola. I ett litet rum därinnanför med
nerium och jasmin i fönstret, med sitsklädda, betsade
furumöbler och familjeporträtt öfver liggsoffan hade skolfröken
sitt hem.
Naturligtvis hade hon en gång drömt sig det hemmet
något annorlunda. Under glada promenader i ljusa, ljumma
sommarkvällar, utefter vägen, som fortsatte Strandgatan kring
sjön, hade hon hört en vacker, manlig stämma plötsligt vekna
till; en stark arm hade slagits om hennes lif, ett par lågande,
svarta ögon hade brännt sig in i hennes; och så hade han
frågat om hon trodde sig ha kraft och kärlek nog att vänta
på honom, vänta länge, och sedan dela ett lif, som måhända
alltid blefve fattigt och försakande?
Och hon hade jublat sitt ja och gifvit sitt hjärta och
drömt sin dröm, som man drömmer den vid nitton år. Och
tåligt hade hon väntat: först på hans examen, så på hans
befordran och så på akademiskuldernas betalande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
