Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Nummer 1,054
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såptvättades, inspekterades och beskrefs för barnhusstyrelsen
såsom »frisk och stark samt i åtnjutande af den ömmaste
föräldravård».
Om söndagarna, när mor Pliggelin bjöd grannkvinnorna
på kaffe med fyrastyfversbullar och tvåstyfverskringlor, hade
de ibland en sockerbit eller en karamell med sig åt någon
af mästers nio små. Nummer 1,054 såg på med öppen mun
och bedjande blickar, men aldrig bad han med ord om något.
Ibland kunde statarens kvinna säga:
— Herre Gud, att en rakt inte vet hvar en tocken där ä’
kommen ifrån.
— Nej, men nock tror ja han ä’ kommen å
herrskapsfolk, för han ä’ så oppnäseter å illbattiger, den ungen,
svarade då vanligen mor i huset.
Nummer 1,054 var 5 år och det lagades till jul hos
skomakarns. Midt på golfvet, på några vedträn, stod en stor,
sjudande vörtkittel, mäster var gången att ta mått af prosten
till ett par ytterstöflar, mor med de större barnen var ute
hos kon, och de mindre stultade omkring därinne i stugan.
Då mor och mäster kommo åter, låg Nummer 1,054 på
golfvet, halft förbränd af vörten, som han stjälpt öfver sig.
De få klädesplaggen refvos af i en hast och hela den lilla
kroppen syntes som ett enda stort brännsår.
— Sicken förbaskad unge! Jag tror rent han kolar af!
tjöt mor Pliggelin.
— Å, vår herre kan väl inte va så hård och ta ifrån oss de
sjuttifem riksdalerna, vi ha för kräket, menade mäster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
