- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
935

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Fröken Lina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ihärdigt tills han fick höra »Cornevilles klockor» eller något
annat ur fröken Linas repertoar genom den gistnade dörren.

Han hade inte väntat till onsdagen, då »de sex» skulle
vara färdiga.

På fredagen hade han knackat på och sagt att han nästan
trodde att det inte skadade om »de nya» blefve ett litet
grand vidare om halsen.

På lördagen gick han in och frågade »om det inte nu
mest brukades med bara ett knapphål i vecket och en enda
stor knapp? I så fall ville han ha dem på det viset, och
inte två knapphål, som på profskj... hm ... profvet».

På måndagen hade han kommit underfund med att
»ärmarna godt kunde vara en smula kortare».

Och hon log med svarta ögon och röda läppar och sade
att »herr Elg skulle få det precis som han ville».

Och när den långa vintern var gången och isarna smulto
bort och det blef grönt i stadshagen och de små fötterna
från vindskupan trippade omkring i mossa och lingonris, då
fick herr Elg det mycket riktigt »precis som han ville», då
fick han en liten röd, varm kind mot sitt breda bröst och
ett par runda, hvita armar om halsen, och två heta läppar
tryckte sig konvulsiviskt mot hans.

Han »friade» aldrig, de talade aldrig om »framtiden», de
gåfvo inga »löften»; de hade bara utan ord, utan »kurtis»,
utan kamp fallit i hvarandras armar en gång då det sjöng
och jublade inom dem högre än vanligt och pulsarna brunno
varmare än eljes. Och de voro utan skydd, utan värn,
ensamma, förälskade; men deras mödrar skulle utan sorg
kunnat se dem smekas. De voro två barn, som ingenting
hoppades utom sin glädje att vara tillsammans och som
ingenting hade att ångra när de skildes åt.

*     *
*




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free