Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Ovetenhetens lycksalighet - Två möten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Inom två timmar är jag hos Evelyn och Putte!
jublade han.
Hans ansikte formligen strålade och sken.
— Törs jag be om min obekanta hälsning, sa
häradshöfdingen, när tåget gick.
Han var en smula filosof, den gode häradshöfdingen. Han
harmades hvarken öfver världens ondska eller människornas
dålighet. Han bara gick och mumlade för sig själf: »Stackars
karl! Så länge han ingenting vet, har han ju lika roligt.
Men det blir ett satans uppvaknande, då det blir. De där
båda andra nöten därborta begå nog snart en dumdristighet
och så är det klippt! Borde rent af varna dem, be dem att
spela sina kort försiktigt, så att stackars Lundberg finge gå
i ovetenhetens lycksalighet så länge som möjligt. Hå hå, ja ja!
Jag tror aldrig jag gifter mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
