Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Skära rosor och gula - Kandidatens julotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och lade sin tunga hand för alltid öfver de stora, vackra
ögon, hvilkas underbara makt en gång bytte gula rosor till
skära. Men högt öfver allt, oförvansklig och obetvinglig,
stod kärlekens heliga lycka.
När den blinde, gamle majoren på bröllopsdagar och
födelsedagar fick sin doftande ros i hand, hvilken årstid det
vara månde, for ett förklarande glädjeskimmer alltid öfver
det fårade anletet, och där låg en fläkt af ynglingajubel öfver
stämman då han tackade, alltid med samma ord:
— Doften känner jag och färgen synes äfven för blinda
ögon, min Margaretha.
Och Margaretha Hjelmsköld lade alltid barn och barnbarn
på hjärtat under de år hon öfverlefde sin älskade:
— När allt är förbi, så läggen på min kista hvad helst
er kärlek finner, men därinne, i domnad hand och vid
stelnadt hjärta endast skära rosor, så att pappa riktigt kan känna
igen sin Margaretha.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
