Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Gamlafrun och Ungafrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Icke så, att kärleken svann. Nej, den växte större år
från år. Löjtnant Sköldberg och hans maka blefvo mera för
hvarandra för hvarje flyende dag. De sågo ej att pannan
fårades och stegen blefvo tunga. De varsnade ej att hösten
lade rimfrost på kastanjebruna lockar. I begges ögon var det
ännu alltjämt den unge, smärte löjtnanten, som i sin broders
bröllopsgård med keppin på arm och marskalkskrans på bröst
gladt hälsade sin unga, hvitklädda tärna, som han då såg för
första gången. Och när hon, trettio år efteråt, förkrossad
sjönk ned vid gamle kaptenens kista, då kände hon, att den
lyckliga brudens kärlek, så varm den än var, var ett irrande
bloss, en flammande halmeld mot gamla kaptenskans.
Nej, kärleken höll nog profvet. Men brödbekymren kommo
och lade allvar i leken. Löjtnant Sköldberg var ej den
förmögne unge man, som pappa trodde, då han med uppräckta
händer gaf honom sin Karin. Högt var gamla Björkhults
tegeltak, men inteckningarna stego högre, fulla voro
sädesbingarne i magasinet, men där funnos patroner i staden, som
skulle kunnat täcka dem med papper med löjtnantens namn
under, löjtnantens och hans fars.
Det var då, som den unga, veka bruden, hvars lilla
sidensko syntes så illa passa till gamla Björkhults skrofliga
stentrappa, på några få månader utvecklade sig till den »fru
Karin», som hela trakten beundrade och respekterade.
Det blef slit och släp från morgon till kväll; sidenskorna
gömdes högt uppe på en hylla i garderoben och de ljusa
balklädningarna syddes in i lakan. Ost efter ost låg och
svällde nere i mjölkkammaren, men få af dem förirrade sig
till herrskapets bord. Det ena lasset frukt efter det andra
rullade till staden på hösten, men kort och knapp var
handelsmansnotan, som Petter skulle ha expedierad där inne.
Herrskapets frukostvälling togs ur samma gryta som
tjänstfolkets, och löjtnanten gick i hemväfd rock hemma på roten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
