Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Gamlafrun och Ungafrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, herre Gud, lilla mamma, det kan jag väl förstå.
Men annars är väl mamma innerligt glad åt sin Ottos
lycka?
— Ja, Otto, jag är så glad, så glad!
Och hon log och slog armarna om hans hals. Och han
skulle blifvit förvånad om någon sagt honom att det kan gå
liksom ett styng genom moderns själ då hon får veta att
hon ej längre är den första i sonens hjärta. Snart icke den
andra ... den tredje ...
Så gick hon tankfull ut i salen och stirrade ned åt allén.
På bordet låg ett dussin nya handdukar, af hvilka den första
redan var märkt med K. S. Dröjande tog hon knifven ur
sykorgen och började långsamt sprätta upp de röda styngen.
Det var ju så godt att låta det dussinet vara tills man kunde
märka Emilie Sköldberg med samma.
Så blef där eklatering, och den unga fästmön kom på
besök. Hon hade sett fru Karin flere gånger förut och alltid
haft en ryslig respekt för henne. Nu blef det etter värre.
När fru Karin ifrigt visade henne omkring öfverallt, talade
och beskref, fick hennes röst alldeles omedvetet denna korta
kommandoton, som är egendomlig för de flesta personer,
hvilka länge haft mycket folk att styra och ställa med.
Lilla fästmön, späd och vek, tryckte sig närmare Otto,
tittade upp i hans ansikte med ett halft förskrämdt,
förtrollande hjälplöst leende och hviskade sakta:
— O, hvad din mor är ett utmärkt fruntimmer, älskling!
Fru Karin märkte att det där inte var rätta sättet, drog
ut den redan till hälften insatta nyckeln till väfkammaren,
strök Emilies lilla burriga lugg ur pannan, kysste henne och
sade vänligt:
— Men nu är lillan trött; det andra kunna vi ju se en
annan dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
