Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Omsider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så kom där en lång, blek, snäll gosse, som läst privat
ända tills han gick in i femte. Och han gungade Johanna
på knät längre och mera energiskt än någon af de andra,
och när han var sexton år och hon fjorton, kommo de
öfverens om att gifta sig så snart han blef komminister, för Frans
Ek skulle gå den teologiska vägen.
Nå, sådana där små öfverenskommelser ha vi väl gjort
lite hvar i våra yngre dar, och när vi sedan efter några års
skilsmässa träffat våra små fästmör såsom lyckliga mammor
till andra karlars fula, uppnästa pojkar, så ha vi inte vidare
reflekterat öfver den saken.
Men Frans och Johanna voro inte af den sorten, inte; de
gingo år efter år och rotade in sig i sina kärleks- och
komministersboställsfunderingar, precis som råttor i en
Eidamerost, och när Frans skulle till akademien, bådo de om änkefru
Karlssons välsignelse.
— Barn, hur länge har ni haft detta för er? sa’ gumman.
— Bara de fyra sista åren, mamma! sa’ Johanna.
Och då var hon aderton.
Frans var icke någon blek och glåmig pojke längre.
Kärleken, gymnastiken och tant Karlssons kalops hade i förening
gjort honom till en riktigt ståtlig ung man, och månget vackert
ögonpar följde ihärdigt hans glappande lädergaloscher, där
han gick på gatorna i Uppsala i lärda och gudeliga
funderingar. Det var en tung och mödosam väg, full af arbete
och skuldsättning, han hade att vandra, men hvad gjorde det!
Han skulle ju få äga sin Johanna helt och fullt, bara han väl
blefve komminister.
Fru Karlsson dog midt inne i en vårtermin, men som
hon hade antecknat alla matpengar hon fått och allt hvad
hon hade att fordra, och att gamle majoren på Lingboholm
lämnat tre tunnor potatis i kvittning för sin pojke, och att
prosten i Kalfåkra afbetalt tre tuppar och 23 skålpund ost
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
