Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Omsider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höfviskt och ogeneradt med domprostinnan och biskopen,
med postmästarns guvernant och teologie lektorn. Hon kände
sig så beklämd. Var det möjligt att hon alltjämt var hans
allt, den enda för honom? Ja, nu såg han bort till henne;
de vackra dragen strålade af lycka, hon såg så tydligt, att
för honom var hon ändå den vackraste, den ljufvaste, den
enda af dem allihop.
Men man är inte på biskopskalas hvar dag. Man måste
också ut i Guds församling och undervisa folket och samla
giktrecept till gamle prosten, och hålla prästgårdsdamerna
sällskap och stå och buga vid altaret för solkiga tolfskillingar,
för att omsider efter några år, under hvilka skulderna vuxit
och illusionerna krympts, våga »söka» stiftets klenaste
sacellanier.
Och Frans gick sina adjunktår och var till och med vice
pastor en gång i sex månader, och predikade och husförhörde
och vigde och döpte och »sökte» litet emellanåt.
Men han »fick» ingenting. I Kornåkra hade de sport att
han skulle vara för »styf» af sig. En fattig präst skall vara
ödmjuk. I Sillsåsa kom ut ett rykte att han hörde till »de
nye» och inte höll nog strängt på de kyrkliga formerna. En
fattig präst skall akta sig för att tänka på egen hand så länge
han är obefordrad. Plattnäsaborna tyckte bra om
profpredikan och mässningen, men voro rädda för att han skulle vara
så fattig att han föll dem till besvär. En fattig präst skall
vara lagom fattig, det vill säga så arm att han inte vågar
hålla sig alltför rak i ryggen, men inte så att han är tvungen
att utkräfva sina rättigheter till yttersta skärfven, än mindre
behöfver be om borgen.
Och åren gingo och den ena generationen skolgossar efter
den andra drog igenom mamsell Johannas matsal. Hennes
skuldror blefvo allt snedare och om bordlinnet vill jag inte
tala. Stopp vid stopp på både dukar och servietter. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
