Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Som eget barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt — något därtill. Ingen kallade honom snål, ännu
mindre frikostig; han var, hvad som är så ofantligt svårt
att vara här i världen, han var korrekt.
Och som en korrekt man i god ställning kunde han ej
utan vidare kasta i papperskorgen det bref från kyrkoherden
i en aflägsen landsända, som berättade honom att hans kusin,
änkefru Pihl, i dagarne aflidit, efterlämnande en åttaårig
dotter, men ingenting annat, ingenting alls för barnet att
lefva af.
»Kusin»? Och långt, långt borta: Tja ... i nödfall skulle
det ju äfven för en mycket väl rangerad karl gått för sig
att låta det där vara. Men härvidlag förelåg åtskilligt extra.
Jeanna Pihl hade varit så godt som fosterdotter hos Ludvigs
föräldrar och det hade visst också funnits en tid — han
mindes verkligen inte numera så noga hur det var — då
han gått i bergen vid gamla Tomtebo med armen om
Jeannas lif, kysst henne och pratat en hop strunt om gemensam
framtid och så vidare. Huru som helst, den kusinens dotter
finge han måhända inte alldeles handlöst slänga ut i världen;
han måste åtminstone fara dit för att se till om man ej för
ett par hundra om året kunde få ungen inackorderad i
någon tarflig familj på bondlandet.
Men lilla Marie var inte af den sorten; hon höll Ludvig
bättre fast än stackars mamma förmått. Hon sprang i hans
famn och grät hans krage fördärfvad i sorg efter modern,
som begrafvits ett par dar förut, hon kysste och smektes,
och som barnasinnet är lätt som vinden i Maj, så log hon
också emellanåt, och Ludvig Frank glömde alldeles bort att
höra efter den där tarfliga familjen, som borde kunna
öfvertaga lillan för ett par hundra om året.
— Körs i Jössu namn, hvar ska’ hon ligga? utbrast gamla
Malena och slog hop händerna i full förtviflan, då hennes
husbonde kom hem med den lilla damen i sällskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
